Hundar och katter har tänder typiska för köttätare. Hos såväl hundvalpar som kattungar inleds mjölktändernas tandsprickning vid en ålder av ca tre veckor och vid en ålder av ca tre och en halv månad börjar tanduppsättningen bytas ut till permanenta tänder. Det finns skäl att vänja den lilla valpen vid all slags hantering, även vid att tänder och mun granskas. Det är inte alltid mjölktänderna, speciellt inte små hundars mjölkhörntänder, lossnar av sig själva, utan de kan bli i vägen för de permanenta tänderna. Då en permanent hörntand har växt lika lång som mjölkhörntanden, bör mjölktanden senast lossna. Om detta inte sker, måste mjölkhörntänderna dras ut hos veterinären.

Olika tuggleksaker är till nytta för att hålla hundens tänder i skick, men det bästa sättet att förebygga tandsten, tandköttsinflammation och inflammation i tändernas fästvävnad är regelbunden daglig tandborstning. Om tandborstning inte lyckas och tandsten bildas, finns det skäl att för keldjurets del förlita sig på regelbunden tandstensborttagning. Tandstensborttagning utförs med en särskild ultraljudsapparat då djuret är sederat.

Inflammation i tändernas fästvävnad (parodontit) leder till tandlossning / behov av att dra ut tänder. Bland katter är det vanligt med s.k. tandhalsskador (resorbtiolesioner, frätskador), som då de sträcker sig till tandmärgen orsakar smärta. Dessa tänder måste avlägsnas.

Olika olyckor och olyckshändelser kan leda till att det uppstår sprickor i tänderna och i och med det till rotvård av tanden och till plombering eller utdragning av tanden. Dessa ingrepp görs under narkos.
Betydligt ovanligare än inflammation i tandens fästvävnad och tandsprickor är karies hos hund, hål i tänderna. Vid karies måste tanden plomberas, eller om det är långt gånget, kan det vara nödvändigt att dra ut tanden.

Hunden eller katten kan inte själv klaga över tandvärk, så man måste kunna leta efter problem i munnen och inspektera tändernas skick. Tandvärk kan ta sig uttryck i dämpat beteende, förändringar i sättet att äta, retlighet och i liknande yttringar.

Hos gnagare – kaniner, hamstrar etc. – växer tänderna under hela livet. Tänder som vuxit sig alltför långa eller slitits ner ojämnt och formats till piggar försvårar ätande, kan skada kindernas och tungans slemhinnor och orsakar till slut total oförmåga att äta. Tandproblem orsakas av felaktig kost (till exempel avsaknad av hårt att tugga) och tandställningsfel. Tandpiggar och hörntänder som växt sig för långa åtgärdas under sedering. Framtänder som växt sig alltför långa kan vanligtvis brytas av medan djuret är vaket. Om orsaken till problemet är tandställningsfel, kan nya tandpiggar bli ett problem även mycket snabbt, till och med redan efter en månad, då tänderna växer hela tiden.

Kontraströntgen görs även på djurpatienter. Med kontrastundersökning letar man bl.a. efter diskproblem, inflammationer, tumörer, skador eller strukturella fel, som kan åtgärdas med medicinering eller operation eller som man i varje fall med medicinering eller operation kan försöka underlätta keldjurets vardag. Med hjälp av kontrastmedel som intas genom munnen utreds strukturen i matstrupen, magsäcken och tarmkanalen, och deras funktion. Man letar även efter eventuella främmande föremål med hjälp av detta ingrepp.

Att ge djuret kontrastmedel som intas via munnen är oftast en kladdig uppgift, då en del av det flytande kontrastmedlet för de flesta hundars och katters del lätt flyter ur mungiporna längs med pälsen och kladdar ner. Kontraströntgen av tarmkanalen tar flera timmar i anspråk, eftersom kontrastmedlet måste transporteras till tjocktarmen under röntgen. För detta ingrepp behöver patienten inte sederas.
Med intravenös injektion av kontrastmedel utreds njurarnas, urinledarnas, urinblåsans och urinrörets struktur. Vid utredningen av problem i urinblåsan kan man ofta med hjälp av en kateter injektera kontrastmedel direkt i urinblåsan. Kontraströntgen av njurarna tar vanligtvis ett par timmar i anspråk, men innan hemfärd måste patienten vakna från sederingen.

Vid kontraströntgen av ryggmärgen injekteras kontrastmedlet direkt i ryggmärgskanalen, efter detta ingrepp kan patienten må illa och måste således vakna upp på kliniken före hemfärd.

Längden på fastan som bör genomföras innan kontrastundersökning bestäms enligt varje patients aktuella situation. I regel bör ändå tarmkanalen, i synnerhet tjocktarmen, var tom vid tidpunkten för kontraströntgen. Fastan som föregår undersökningen är vanligtvis 24 timmar lång.

Hjärtsjukdomar är väldigt vanliga hos katter och hundar. Hos hundar förekommer oftast nedsatt hjärtfunktion som orsakas av degeneration i hjärtklaffen/-klaffarna. Åkomman är vanlig i synnerhet bland medelålders och gamla individer av små raser (t.ex. cavalier king charles-spaniel, tax, dvärgschnauzer). Klaffel kan misstänkas då en åldrade hund uppvisar biljud i hjärtat. Hjärtmuskelsjukdomar, det vill säga kardiomyopatier är vanliga bland stora hundraser (irländsk varghund, boxer, dobermann), men även hos cockerspaniels förekommer hjärtmuskelsjukdomar.

Medfödda hjärtfel konstateras då och då hos hundar. Den vanligaste hjärtsjukdomen hos katter är s.k. hypertrofisk kardiomyopati, en sjukdom som orsakas av förtjockning av hjärtmuskeln. Hos en del katter är den ärftlig (maine coon-katter), hos gamla katter kan sjukdomen uppstå till följd av hyperaktivitet i sköldkörteln och hos en del katter uppkommer den av okänd orsak.

Symtomen på hjärtsjukdomar är bl.a. minskad tolerans för ansträngning, hosta (hos hundar), exceptionellt kraftig flämtning, apati, uppsvälld mage och viktminskning. Ibland börjar symtomen på nedsatt hjärtfunktion lite i taget och ägaren tror att djurets trötthet och apati beror på dess höga ålder. Med tanke på detta är det skäl att låta hälsoundersöka djur med hög ålder årligen, så att eventuellt biljud i hjärtat eller rytmstörningar kan konstateras. Om man vid vaccinations- eller annat veterinärbesök genom att lyssna på hjärtat kunnat konstatera en rytmstörning eller en intensifiering av biljudet, eller hos katter förekomst av biljud, som inte tidigare har förekommit, finns det alltid skäl att boka en tid för hjärtundersökning.

Då djuret kommer in för hjärtundersökning görs först en allmän granskning, under vilken man konstaterar bl.a. allmänkondition, färg hos slemhinnorna och man lyssnar på djurets hjärtljud. Då man lyssnar på hjärtljuden konstaterar man eventuellt biljud och dess styrka samt läge (hjärtförmaksklaffområdet/aorta- eller lungartärklaffområdet). Dessutom konstaterar man eventuella förändringar i hjärtats rytm. Hjärtfrekvensen mäts och man känner på pulsen. Med röntgenfotografering av brösthålan kan man konstatera utgjutningar i lungorna. Dessutom kan man genom att titta på bilden konstatera om t.ex. det har skett förändringar i hjärtats storlek (vänstra hjärtkammaren förstoras ofta som resultat av klaffel).

Av elektrokardiogram (EKG) kan rytmstörningar konstateras, som vanligen förekommer vid hjärtmuskelsjukdomar. Av EKG kan även syrebrist hos hjärtmuskeln (blodcirkulationsstörningar i hjärtmuskeln) samt dilation av hjärtats vänstra eller högra sida konstateras. Ultraljudsundersökning av hjärtat är ytterst viktigt vid diagnostisering av hjärtmuskelsjukdomar dvs. kardiomyopatier. Med hjälp av ultraljud mäts storleken på hjärtförmaken och hjärtkamrarna samt tjockleken på hela hjärtmuskeln. Med hjälp av mätningarna kan man fastställa ”hjärtats kontraktionsförmåga”, vilket ger en bild av hjärtats pumpkraft. Ofta tas även blodprov av hjärtpatienter bl.a. för att utreda leverns och njurarnas funktion. Om man misstänker att en gammal katt lider av en hjärtmuskelsjukdom, bör man alltid kontrollera sköldkörtelvärdet.

Beslut om medicinering av djuret fattas utgående från undersökningsresultaten. En patient som lider av ett lindrigt klaffel klarar sig vanligtvis långt med endast blodtrycksmedicin, men t.ex. vård av kardiomyopati hos dobermannhundar inleds genast aggressivt med flera olika mediciner. Hjärtmuskelsjukdom hos katter som orsakas av hyperaktivitet i sköldkörteln behandlas i första hand med medicin som förlamar sköldkörtelns funktion. Inför hjärtundersökning är det vanligtvis bra att djuret har fastat i 12 timmar, närmast av den orsak att blodprov tas. Övriga anvisningar får du i samband med tidsbokningen. Om djuret tidigare har undersökts och behandlats på andra kliniker finns det skäl att ta med eventuella röntgenbilder, elektrokardiogram och uppgifter om medicinering.

Blodprov

Med undantag för hormonundersökningar erbjuder Hund-Kattkliniken komplett laboratorieservice. Vid misstanke om att patienten lider av funktionsstörning hos de inre organen, inflammationssjukdom eller tumör, tas ett blodprov för undersökning. Av blodprovet görs vid behov s.k. liten blodbild eller fullständig blodbild.

Inflammationsvärden och differentialräkningar, enzym- och serumvärdens utfall, samt sköldkörtelvärden är klara följande veckodag, eller vid brådskande fall redan samma dag. Kliniken använder s.k. snabbtester för diagnos av katters FIV och FeLV, samt för diagnos av borrelia och ehrlichia.

Då man undersöker immunologiska sjukdomar definieras t.ex. ANA-antikroppar, Rabiesantikroppar och Leishmania –titer i Sverige och Tyskland. Utfallet fås efter 1-2 veckor. Hormondefinition sker i Vetlab i Tammerfors, liksom även progesterondefinition som utreder tidpunkten för betäckning och inseminering. Utfallet fås redan följande vardag. Då det gäller vissa specialdefinitioner, så som utfall för bukspottskörtelvärden, kan det ta 1-2 veckor på Vetlab i Tammerfors.

Innan blodprovet tas måste keldjuret fasta, eftersom serumets fetthalt är en störande faktor vid många analyser och förvränger resultaten. Patienten behöver vanligtvis inte sederas för tagning av blodprov och om fasta nämns i samband med tidsbokningen. Beslut om eventuell eftervård och medicinering fattas utgående från resultaten.

Urinprov

Urinundersökningar görs t.ex. för att utreda smärta i nedre delen av magen hos djurpatienten eller orsakerna till urineringssvårigheter, då det finns misstanke om ämnesomsättningssjukdomar eller inflammation. I urinprovet undersöks rutinmässigt urindensitet och ett snabbtest, av vilket bl.a. socker, ketonkroppar, blod, protein och nitrit framgår.
Vid sedimentundersökning undersöks kristaller och celler. Bakterieodlingen växer under natten i ett värmeskåp och på ett eventuellt positivt prov görs alltid även ett antibiotikakänslighetstest.
Utfallet av urinstensanalys fås vanligtvis redan efter en vecka. Vid behov kan urinprovet skickas till Vetlab för definition av förhållandet mellan protein/kreatin. I synnerhet av hundar är det lätt att få ett urinprov utan desto mera problem, men vid behov kan provet även tas på kliniken, vilket förutsätter att patienten sederas.

Avföringsprov

Avföringsprov kan undersökas för både förekomst av inhemska endoparasiter och särskilt då det gäller införda hundar mer exotiska parasiter. Ägaren tar avföringsprovet hemma, för att utfallet ska vara pålitligt krävs avföringsprov under tre på varandra följande dagar.

Öronprov

Vid öronprov letar man med mikroskop efter eventuella öronkvalster, bakterie- och jästinflammationer. Vården av öroninflammation är direkt beroende av vad som orsakar inflammationen och på grund av detta granskas provet pånytt vid varje inflammation. Vid en utdragen bakterieinflammation tas även en bakteriodling av örat, på vilken man gör ett antibiotikakänslighetstest.

Rygg- och benmärgsprov

På kliniken finns även beredskap för att ta rygg- och benmärgsprov. Dessa kan dock inte utföras under lätt sedering, utan kräver djup narkos.

Röntgenfotografering är närapå den viktigaste metoden för grundläggande undersökning vid diagnostisering av sjukdomar i skelett, leder, buk- och brösthåla hos smådjur. Dessutom används röntgenfotografering för att utreda inre skador hos patienter som råkat ut för en olycka. Röntgenfotografering av näsborrshåla, tänder och strukturer i innerörat hör även till rutinåtgärderna på vår klinik. S.k. officiella höft-och armledsröntgenfotograferingar görs för att konstatera växtstörningar i höft- och armlederna som uppkommit hos hundar under uppväxten.

På vår klinik röntgenfotograferar vi mest hundar och katter, men det är även möjligt att fotografera kaniner, marsvin och sköldpaddor. För bröst- och bukhålefotograferingar sederas eller sövs djuret vanligtvis inte ner, men för fotografering av skelett och leder (även officiella höft- och armledsbilder) måste djuret sederas, för att man ska få bilder av så hög kvalitet som möjligt. Före sederingen bör djuret hållas utan att äta i 12 timmar och rastas väl innan ni kommer till kliniken.

Apparaterna som används vid röntgenfotografering är liknande som de som används för människor och samma regler gäller för fotograferingssituationen. Samtliga personer som assisterar vid fotograferingen måste använda blyväst och sköldkörtelskydd. Gravida kvinnor och personer under 18 år får inte assistera vid röntgenfotograferingar. Tack vare att vi använder oss av digital röntgen får vi upp bilderna nästan genast på datorn och den vårdande veterinären analyserar och kommenterar fynden på bilderna. Vid behov tar vi även hjälp av andra veterinärmedicinska experter bl.a. i bedömningen av led- och ryggbilder.

Officiella höft- och armledsbilder skickas för utlåtande till Finska Kennelklubben. Resultaten anländer med postförskott efter ett par veckor direkt hem till ägaren.

Noggrann och uppdaterad information om införsel och utförsel av djur finner du på Livsmedelssäkerhetsverket Eviras sidor på adressen https://www.evira.fi/sv/djur/inforsel-och-utforsel/

Vattenterapi är en utmärkt rehabiliteringsform som passar nästan alla hundar. Till särskild nytta är vattenterapi för:

• hundar som lider av led- och ryggproblem
• hundar som återhämtar sig efter skador och operation
• sporthundar
• hundar som bör gå ner i vikt

Genom att dra nytta av vattnets egenskaper kan man på vattenspringmattan bl.a.
utöka ledernas rörelsebanor
minska ledernas belastning med upp till 80 %
möjliggöra återinlärning av normal gång t.ex. efter en operation

• stärka musklerna
• förbättra andnings- och blodcirkulationsorganismens kondition
• förbättra motoriken

Utöver vattenbassängen med springmatta används vid rehabilitering även andra terapeutiska träningsmoment vid behov samt manuella behandlingar så som massage och mobilisering.
För sporthundar är vattenbassängen med springmatta en förtjänstfull träningsform eftersom man genom att dra nytta av vattnets egenskaper kan:

• stärka musklerna
• minska ledernas belastning med upp till 80 %: (en bra motvikt till grenträning, t.ex. agility)
• förbättra andnings- och blodcirkulationsorganismens kondition
• förbättra motorik, styrka och uthållighet

Även hundar med väldigt god kondition upplever det som fysiskt ansträngande att gå i vatten då vattenmotståndet är tillräckligt stort, och springmattans fart är tillräckligt hög. Vattenterapi är även en bra träningsform då man vill förebygga bl.a. uppkomsten av eventuella ledproblem.
Även muskelvård för sport- och hemmahundar (massage, stretchning).
Förfrågningar och tidsbokningar på mottagningen.

Vi utför helst gruppkontroller på vår klinik i slutet av veckan. För gruppkontroll räcker en grupp om tre hundar och då det rör sig om stora raser gör vi också helst gruppröntgenfotograferingar av mindre grupper.

Före ni kommer in för gruppkontroll behöver vi följande förhandsuppgifter:

Ägarens för- och efternamn, adress och telefonnummer och hundens registerbok/kopia av registerboken, eller skriftligen:

• officiellt namn
• kön
• födelsetid
• ras
• färg
• registernummer
• mikrochipnummer/tatueringsnummer
• faderns registernummer och namn
• moderns registernummer och namn

Under de senaste åren har andelen s.k. exotiska djur bland keldjur ökat i rasande takt. Till exotiska keldjur hör: kaniner, marsvin och andra gnagare, ormar, sköldpaddor, fretter och kräldjur, samt burfåglar. Även nya arter som vunnit stor popularitet, som präriehundar, jordekorrar och dvärgigelkottar hör till dessa patienter. Exotiska djur är dock fortfarande mer ovanliga keldjur än hundar och katter.

Som patient är ett exotiskt djur ofta utmanande och fordrar inhämtande av annan slags kunskap än en hund- eller kattpatient. Detta beror på att man ännu vet väldigt lite om deras normala livsbehov och sjukdomar och att det finns knappt om information, som dessutom är svårtillgänglig. Informationen ökar dock sakta men säkert och i dagens läge vårdar vi således på vår klinik rutinmässigt kaniner, marsvin och de vanligaste gnagarna. Även sköldpaddor och konventionella burfåglar ingår i vårt patientkartotek. Särskilt hos kaniner och gnagare förekommer mycket hudsjukdomar, ofta orsakas besväret och symtomen av utomhusvistelse.

Tandsjukdomar blir allt vanligare bland kaniner, marsvin och hamstrar och med anledning av detta får vi besök på kliniken av många patienter som lider av tandbesvär. Denna behandling kräver nästan utan undantag att patienten sederas.
De vanligaste kirurgiska ingreppen så som kastrerings- och steriliseringsoperationer av kaniner och marsvin, och borttagning av tumörer utförs nästan dagligen.

Riskerna med narkos för exotiska djur får inte förglömmas och därför berättar vi alltid om dem i samband med tidbokningen. Dessa keldjur är känsligare för anestesimedel än hundar och katter och därför fordras noggrann och sakkunnig hantering på kliniken, under behandlingen och efter, tills patienten har vaknat ordentligt och därmed är klar att åka hem.
I samband med nedsövning måste man i synnerhet se till att patientens kroppstemperatur underhålls. Då patienten kommit till uppvakningsrummet ser man till att djuret vänds med jämna mellanrum från en sida till en annan, för att andningen ska vara friktionsfri. Det är viktigt att patienten ges mat och vatten då den börjar vakna till. Detta skiljer sig alltså från vården av hund- och kattpatienter i samband med uppvaknandet.
Vi strävar efter att exotiska djurpatienter stannar på kliniken under operationsdagen så länge, att de har vaknat efter ingreppet som eventuellt fordrade sedering, först sedan är de redo för hemfärd.

I samband med tidbokningen ges ägaren anvisningar för hur patientens särskilda behov ska beaktas. Om det är -20 grader ute eller 30-graders värmebölja, bör man se till att det med situationen i beaktande är så tryggt som möjligt för de här ”känsliga” patienterna att färdas till kliniken.
Du bör genst boka en veterinärtid för en exotisk djurpatient om och då de första symtomen uppträder. Då det gäller dessa patienter får man inte vänta i dagar hemma och följa med hur symtomen utvecklas, eftersom en eventuell läkemedelskur och stödbehandling vanligtvis bör inledas omedelbart, annars är det ofta för sent!