ltraljudsundersökningar har i allt högre grad börjat användas i diagnostiseringen av sjukdomar i bröst- och bukhålan. Ultraljudsundersökning används främst för att undersöka livmodern, urinblåsan och njurarna. Ultraljudsundersökning lämpar sig dessutom mycket väl för diagnostisering av sjukdomar i mjälten, levern och tarmkanalen. På vår klinik görs även PKD-undersökningar av katter Ultraljudsundersökningar av hjärtat är en ytterst viktig undersökningsmetod för diagnostisering av hjärtmuskelsjukdomar hos hundar och katter. Ultraljud används ofta för att konstatera dräktighet hos hundar.

Med ultraljudsundersökning kan man vidareutreda möjliga fynd som framkommit vid röntgenfotograferingar. Utgjutningar i bröst- och bukhålan kan snabbt konstateras med ultraljudsundersökning. Ultraljud används som hjälp då man tar finnålsprov på förändrade vävnader eller prov på vätska som samlats i buk- eller brösthålan. Ultraljudsapparat är ett mycket viktigt hjälpmedel då man avlägsnar vätska från hjärtsäcken.

Ultraljudsundersökningen är smärtfri och säker. Djuret behöver vanligtvis inte sederas för undersökningen. Pälsen rakas bort från området som ska undersökas och området väts för att bättre få kontakt.

För undersökning av urinblåsan måste det ha gått 6 timmar sedan djuret senast urinerade. Andra specialåtgärder behövs vanligtvis inte. Inför ultraljudsundersökning av bukhålan skulle det vara bra om djuret inte ätit, så att innehållet i magsäcken och tarmkanalen inte stör undersökningen. Du får noggrannare anvisningar från kliniken innan du kommer in med ditt djur för undersökning.

Inremedicinska undersökningar görs på patienter, som har symtom på sjukdomar i luftvägen, matsmältningskanalen, urinvägen eller de inresekretoriska körtlarna. Undersökningen inleds med en noggrann utredning av symtom och förhandsinformation. En grundlig allmän undersökning görs av patienten: man mäter temperatur, tittar på slemhinnorna, känner på lymfknutorna och magen, lyssnar på lungor och hjärta. Utgående från symtomen och vad som framkommit fastställs behovet av ytterligare undersökningar.

Blodprov tas nästan alltid. I laboratoriet görs en liten blodbild och serumprov med sina värden för inre organ. För patienter i dåligt skick fås resultaten efter en kort stunds väntan, i övriga fall blir ägaren uppringd följande vardag. Antikropps- och hormontest skickas vidare till referenslaboratorium. Även undersökning av urinprov ingår i allmänna undersökningar, även i övrigt än vid urinvägsbesvär.
Röntgenfotografering lyckas vanligtvis utan sedering genom att ägaren håller fast sitt keldjur. För undersökning av matsmältningskanalen och urinvägarna kan även kontraströntgen användas. I så fall krävs förberedelse på förhand med anvisningar för t.ex. fasta.

För ultraljudsundersökning är man ofta tvungen att raka bort lite päls från magområdet: undersökningen är smärtfri och görs utan att patienten sederas. Hund- och även kattpatienter är ofta medgörliga, trots att de är tvungna att ligga på rygg på en madrass. I bland fordrar ställandet av en exakt diagnos att provbitar tas endera med endoskopi eller med laparotomioperation.

Specialkost har framtagits för behandling av olika sjukdomar och de är till salu enbart på ordination av veterinär, på veterinärstationer. På den finländska marknaden finns det för tillfället olika tillverkares specialkost för behandling av följande sjukdomar:

Övervikt
I dessa foder har mängden fett och energi skurits ner och mängden fiber ökats, målet är att sänka kaloriintaget och med osmältbara fibrer öka kostens massa för att kontrollera hungerkänslor. Då idealvikt uppnåtts kan man fortsätta med foder vars energimängd är högre än vid en bantningsdiet, men ändå tillräckligt låg för att förhindra övervikt t.ex. hos kastrerade eller steriliserade djur.

Diabetes
Målet med dessa foder är att kontrollera svängningar i blodsockret med hjälp av fibrer och kolhydrater, till följd av vilket man eventuellt kan minska insulindosen.

Födoämnesallergi
Målet med dessa foder är att förebygga allergiska reaktioner, så som kliande eksem, kronisk inflammation i ytterörat och kronisk mag-tarmkatarr. Fodren innehåller vanligtvis endast en kolhydratkälla och en enda djurproteinkälla, som har hydrolyserats, vilket innebär att proteinernas molekylvikt har spjälkts upp i så hög grad, att immunförsvaret inte klarar av att känna igen dem.

Sjukdomar i matsmältningskanalen

T.ex. operationer i matsmältningskanalen, inflammation i tarmkanalen, bukspottskörtelsjukdomar, dilatation/torsion av magsäcken är tillstånd, då det är ytterst viktigt med stödbehandling i form av en ytterst lättsmält kost, i vilken mängden fett är begränsad. Lösliga fibrer har tillsatts för att underlätta återgången till en normal tarmflora.

Njursvikt

Olika dieter används beroende på hur långt framskriden njursjukdomen är. Målet är bl.a. att minska ansamlingen av kvävehaltiga slaggämnen i kroppen, samt att bidra till kontroll av blodtrycket. Proteiner, fosfor och natrium har minskats, kalorier som inte kommer från protein och B-gruppens vitaminer har tillsatts.

Störningar i leverns funktion

Målet är bl.a. att minska belastningen på levern, sakta ner framskridandet av leverskada och stöda leverns funktion. Genom att minska mängden koppar undviker man att allt för mycket koppar samlas i levercellerna och ser till att det finns behövlig mängd flergrenade aminosyror t.ex. ammoniakhalt.

Sjukdomar i de lägre urinvägarna

Det finns diet för vård av struvit-urinsten hos hundar och katter, såväl för upplösning av stenar som i förebyggande syfte. Ett minskat intag av magnesium och fosfor i kosten minskar halten av dessa mineraler i urinen, ett minskat intag av protein och ett ökat intag av natrium ökar urinmängden vilket minskar struvithalten. Den sura urin som kosten orsakar hjälper lösa upp och förebygga kristaller. Bildning av kalciumdioxilatstenar kan förebyggas med diet, men inte lösas upp. För hundar finns det diet för förebyggande av silikatstenar, samt för upplösning och förebyggande av urat- och cystinstenar.

Hjärtsvikt

Målet är att reglera intaget av natrium, klorid, kalium och magnesium så att det är optimalt, vilket bidrar till att få kliniska symtom orsakade av utgjutning under kontroll, minska t.ex. bieffekterna av diuretika och stöda hjärtats funktion med tillsatt L-karnitin och taurin.

Cancer(hund)

Målet är att åtgärda metaboliska störningar som förekommer hos cancersjuka hundar och intensifiera immunförsvarets funktion med argitintillägg. Energitillförseln till tumören begränsas genom att kolhydrater, som tumörer drar nytta av, minskas och kostens fettandel ökas, som tumörcellerna endast kan tillgodogöra sig i begränsad utsträckning.

Förebyggande av tandsten

Fodrets struktur, som är större än normalt och vars fibrer är strukturerade så att tandens yta rengörs, bidrar till förebyggande av tandsten. Dessutom innehåller fodret begränsat med protein och kalcium, som är byggmaterial för plack och tandsten. Bitarna finns i olika storlek för katter, små hundar och stora hundar.

Hjärnans åldringssymtom(hund)

Avsikten är att bidra till att förebygga hjärnans åldringssymtom som t.ex. störningar i sömnrytmen, försvagad rumsrenlighet, förvirring. Dieten innehåller rikligt med olika antioxidanter, som hjälper till att minska skador hos hjärncellerna, samt t.ex. alfo-liponsyra för att förbättra energimetabolismen.

Uppehållande av rörlighet(hund)

Avsedd för vuxna hundar för förbättrad ledrörlighet t.ex. hos patienter med artros. Innehåller extrakt från grönläppad mussla.

Återhämtning

Dieten är avsedd för stödbehandling t.ex. vid återhämtning efter operation, då matlust saknas, då djuret är i dåligt skick och snabbt behöver energirik kost. En hög fett- och proteinhalt främjar även bevaring av muskelvävnad och ett effektivt immunsystem. Även bl.a. vitaminer och aminosyror är tillsatta.

Dessutom finns det modersmjölksersättning för kattungar och hundvalpar, samt ett preparat avsett för återställning av vätskebalansen vid lindrig uttorkning t.ex. vid plötslig spysjuka eller diarré.

Då man har hand om ett djur hamnar man i något skede inför en situation, då man är tvungen att fatta ett beslut om att ta avsked av keldjuret. Detta beslut fattas av keldjurets ägare och den vårdande veterinären i samråd. Det är ägaren som har slutlig beslutanderätt, om det inte tydligt rör sig om ett djurskyddsfall. Man tvingas fatta beslut om eutanasi då keldjuret är svårt sjukt och det inte finns något hopp om återhämtning eller om sjukdomens art är sådan, att den orsakar keldjuret orimligt lidande. Ibland är orsaken till att man fattar beslut om eutanasi att keldjuret uppträder för aggressivt, vilket orsakar farosituationer hemma och då man är ute och rastar djuret. Även andra svårigheter med att handskas med djuret ligger ibland bakom eutanasi (allergi, förändrade livssituationer osv.). I fall då man har svårigheter med att handskas med djuret är det ändå i första hand önskvärt att ägaren i mån av möjlighet hittar ett nytt hem för keldjuret.

Eutanasi utförs på kliniken med tidsbokning, akuta situationer strävar vi efter att sköta som extra patienter vid behov. Djuret tas på kliniken till ett stillsamt rum tillsammans med ägaren och ges en sederingsinjektion i muskeln. Sederingsmedlet får djuret att falla i djup sömn på ca. 15-20 minuter. Själva avlivningsmedlet som stannar hjärtat och lamslår andningscentrum, ges direkt i en ven medan djuret sover tungt. Andningen avstannar vanligtvis redan under doseringen, hjärtat stannar oftast lite senare (efter ett par minuter). Man försäkrar sig alltid om att hjärtat har stannat genom att lyssna med stetoskop. Ägaren kan om han eller hon så vill lämna rummet då djuret sövts ner med sederingsmedel eller stanna kvar till slutet och ännu tillbringa en lugn stund med sitt keldjur efter att det somnar bort.

Via kliniken kan keldjuret föras till kremering, om ägaren saknar möjlighet att själv begrava djuret. Ägaren kan välja endera samkremering, varvid askan förblir i krematoriet eller urnkremering, varvid ägaren får keldjurets aska i en urna. Hund-Kattkliniken använder sig av krematoriet som är beläget i Mynämäki.

Endoskopi av hund- och kattpatienter görs alltid under narkos. Därför förbereder man sig för endoskopi på samma sätt som inför nedsövning i allmänhet, med en 12 timmar lång fasta. Från fall till fall kan även övriga anvisningar ges t.ex. då det kommer till intag av vätska eller tarmtömning.

Före endoskopin görs nödvändiga grundundersökningar av patienten: blodprov och röntgenbilder tas alltid. Patienter med magsymtom reagerar vanligtvis på ändringar i kosten, och experiment med dieten bör helst göras före endoskopi. På en del patienter kan man med en ordentlig grundundersökning ställa en tillräcklig diagnos utan endoskopi. På endoskopi kommer bl.a. kroniker, de som inte reagerar på behandling eller diet och t.ex. patienter som man behöver ta provbitar av för att kunna fastställa exakt behandling. Dessutom kan man med endoskopi leta efter främmande föremål.

Endoskopi av näsan, eller näsborrshålan, görs på patienter med kroniskt eller blodigt näsflöde. Med endoskopi letar man efter främmande föremål, tumörer och slemhinneförändringar typiska för inflammationer och svampinfektioner, av vilka provbitar tas. Med lungendoskopi kan man utreda orsakerna till kronisk hosta: av slemhinnorna tas provbitar och borstprov för cytologisk och bakteriologisk undersökning. Vid magendoskopi undersöks sjukdomar i matstrupen och magsäcken, så som främmande föremål, inflammatoriska reaktioner, magsår eller tumörer. För att utreda mag-tarmkanalens verksamhet är kontraströntgen bättre lämpad (se kontraströntgen). Den typiska patienten är en hund eller katt med ihållande uppkastningar som inte har reagerat på normal symtomatisk medicinering och diet.

Endoskopi av ändtarm och tjocktarm kan göras på en patient som lider av kronisk kolik och t.ex. blod i avföringen. Förberedelser för endoskopin är tarmtömning och anvisningar för fasta.

Vid oklara smärtor i främre delen av magen eller uppenbara problem i tarmsystemet – mitten av magen är endoskopi vanligtvis inte av nytta, utan vi rekommenderar ofta laparotomi, det vill säga ett kirurgiskt ingrepp som innebär att bukhålan öppnas, för att utreda orsaken till symtomen. I detta fall kan man även se leverns, bukspottskörtelns och mjältens tillstånd, samt ta provbitar av dessa eller vid behov samtidigt utföra en korrigerande operation.

På vår klinik undersöks ögonskador och -sjukdomar hos hundar, katter samt olika slags exotiska djur. Officiella ögongranskningar utförs på aveldjur. Ögonsjukdomar kräver ofta att man snabbt söker vård, och det är svårt att ta ställning till ögonskador och –sjukdomar i telefon.

Undersökningen av en ögonpatient äger rum såväl i normalt ljus, som i ett mörklagt ögonundersökningsrum. Till rutinundersökningar hör undersökning av ögonlock och ögats främre del (hornhinna, blinkhinna, förrum och regnbågshinna eller iris) med spaltlampa dvs. biomikroskop. Mätning av ögontrycket görs med s.k. Tonopen – mätare. Granskning av ögonbotten dvs. näthinnan och synnerven görs med indirekt oftalmoskop.

Vid undersökningen är det viktigt, att patienten är möjligast samarbetsvillig och att man lyckas väl med att hålla patientens huvud på plats, annars uppstår svårigheter med att få en noggrann bild av skadorna.

För officiella ögongranskningar finns olika rekommendationer för olika raser om undersökningstidpunkt och upprepning av undersökningen med regelbundna mellanrum. Det är viktigt att ta reda på rekommendationerna hos den egna rasföreningen.

Då du önskar boka tid för en ögonpatient, är det viktigt att du uppger då du bokar tid om det är fråga om ett problem som varat länge eller möjligtvis endast ett behov av ett kort kontrollbesök. Gamla undersökningsresultat, information om medicinering och utlåtanden lönar det sig att ta med till mottagningen.

Efter olika kirurgiska ingrepp samt behandlingar och undersökningar som kräver sedering eller nedsövning, tillbringar djurpatienten vid behov ett antal timmar i klinikens uppvakningsrum.

Här på vår vårdavdelning har vi nio stycken patientplatser av olika storlek. Dessutom har vi en s.k. våningssäng för katter, i vilken det finns rum för flera katt- eller små hundpatienter. Om patientens sjukdom fordrar ständig åtgärdsberedskap hos vårdpersonalen, hålls patienten i uppvakningsrummet under observation under en dag och ges vård. På detta vis fungerar vårt uppvakningsrum som ett ”dagssjukhus”. I regel övernattar patienterna hemma, under ägarens tillsyn. Det är även viktigt med tanke på djurpatientens rehabilitering att patientens psyke förblir så stabilt som möjligt, och oftast verkar övernattning hemma uppehålla och stimulera djurpatientens vilja och lust att tillfriskna så fort som möjligt!

På Hund-Kattkliniken utförs årligen över 700 operationer på smådjurspatienter. Operationer utförs dagligen. Olika skador, patienter som råkat ut för olyckor, kejsarsnitt och för sin del kastreringar och livmodersborttagningar, god- och elakartade tumörer är de vanligaste orsakerna till operativ behandling. Olika slags skador som ledmus och ligamentskador som uppstår till följd av växtstörningar opereras varje vecka.

Patienter med frakturskador ser vi alltid om hösten som en följd av olyckor under den mörkare årstiden. Under sommaren då familjens aktiviteter ökar löper hundar och katter risk att hamna under fötterna/ramla mellan båten och bryggan, etc. Mer krävande och sällsynta är igen för sin del t.ex. hundars höftoperationer. På vår klinik har sedan år 1992 utförts s.k. TPO-höftoperationer (triple pelvic osteotomi).

Före premedicinering utvärderas patientens allmänna hälsotillstånd och fysiska skick, och man lyssnar på hjärtat och lungorna och vikten kontrolleras. Alla operationer utförs då patienten är under narkos som utförs med syre-isofluranblandning. Operationen föregås av insättning av blodkärlskanyl, injektion av smärtstillande medicin och antibiotika intravenöst, samt vätskebehandling. Man fortsätter med vätskebehandling i uppvakningsrummet så länge, tills djuret kan åka hem. Varje patient som opererats får skriftliga anvisningar för eftervård som bör följas där hemma och vanligtvis kommer man i samband med operationen överens om ett kontrollbesök på kliniken – utöver för att ta bort stygnen från operationssåret, även för att utvärdera och följa upp rehabiliteringen. I samband med tidsbokningen ges anvisningar om fasta för patienten etc. innan man kommer in till operation. Vanligtvis bör patienter fasta i 12 timmar (undantag är unga valpar och exotiska keldjur), vatten får ges. Tvätt dagen före operationen underlättar desinfekteringen av huden som äger rum i början av operationen och ibland har vi önskemål om att pälsen trimmas innan operationen, om patienten har en väldigt lång päls.

Tvätt av operationsområdet

Under själva operationen monitoreras narkosdjupet och det allmänna välmåendet noggrant, på samma sätt som i människors operationssal: patientens puls, andning och syrehalt i blodet monitoreras konstant med hjälp av syresaturationsmätare (se Sedering av djurpatienten och anestesi).

Efter operationen förflyttas patienten till uppvakningsrummet, där vårdpersonalen kan följa med återhämtningen efter narkosen, innan hemfärden. Operationsdagen går för patientens del vanligtvis åt till att återhämta sig, och ditt keldjur får inte äta eller dricka innan det har vaknat ordentligt – oftast först följande morgon. En patient som opererats får inte lämnas ensam under operationsdagen/-kvällen – ge keldjuret en lugn, välbekant och varm plats att vakna upp på från narkosen, via normal sömn följande dag.

Det är ofta säkrast att skydda operationssåret från ditt keldjurs egna försök att vårda det, att slicka det och bita i stygnen, med en krage. Kragen förhindrar att djuret kommer åt att ”pyssla” med såret, men det är möjligt för ditt keldjur att dricka och äta, sniffa och efter att ha vant sig, även att röra sig alldeles normalt. På kliniken finns kragar i olika storlek till försäljning för operationspatienter. Kragar säljs också i djuraffärer. Även övrig behandlingsutrustning som du eventuellt behöver, förbandsmaterial etc. kan du köpa med dig på kliniken – det samma gäller medicinering för hemmabruk för patienten.
Vi opererar även lejon?

En del av de undersökningar, prov, provtagningar och behandlingsåtgärder som utförs på ditt keldjur kan fordra sedering. Det finns djurpatienter som är rädda eller så aggressiva, att sedering krävs för att underlätta djurets egna situation och för att man ska lyckas genomföra ingreppet.

Det finns nuförtiden ett antal olika sederingsmedel. Ofta är det möjligt att upphäva sederingen som används efter behandlings-/undersökningsåtgärden och ditt keldjur klarar av att stå på benen och själv gå ut från kliniken. Om sederingsmedlets effekt inte upphävs, måste patienten få vakna i lugn och ro hemma eller på kliniken. Återhämtningstiden är individuell, men i princip har ditt keldjur återhämtat sig fullständigt först efter flera timmar, kanske först följande morgon.

Ge inte ditt keldjur vatten eller mat, innan det beter sig helt som vanligt. Försök inte heller med våld ta med den ut. Keldjuret som vaknar upp efter sedering kan orsaka små missöden (kissa på sig, bajsa eller spy), så hemma lönar det sig att från början välja en uppvakningsplats som är lätt städa. Se till att ditt keldjur inte gör sig illa då det försöker stiga upp eller vingla efter dig till köket, för att inte tala om trapporna. Med andra ord är det bäst lämpade stället på golvnivå under ett varmt täcke, så att kroppstemperaturen hålls på lämplig nivå tills patienten helt har vaknat. Lämna inte djuret ensamt, skratta inte åt dess synbart berusade uppenbarelse, men gå inte heller och tyck synd om djuret!
Ge ditt keldjur som vaknar upp efter sedering en lugn, trygg och varm hemmakväll i ditt sällskap!

I samband med tidsbokningen får du veta om ditt keldjur kommer att sederas och du får anvisningar för eventuell fasta eller förbud mot att inta vätska innan du kommer till kliniken. Följ de anvisningar du fått noga och berätta om spelreglerna även för resten av familjen – att vara hungrig en kväll är inte så farligt, fastän keldjuret tigger om mat…

Anestesi, nedsövning av patienten, är nödvändigt vid olika kirurgiska ingrepp. Djurpatienten kommer in för operativ behandling ungefär en halvtimme innan själva operationen efter att ha fastat i 12 timmar. Patienter som ska opereras ges först s.k. premedicinering, vars syfte är att lugna patienten och få patienten att slappna av. Efter detta får patienten en blodkärlskanyl, genom vilken nödvändig medicinering doseras, smärtstillande medicin, antibiotika, samt fysiologisk vätskebehandling. Patienten intuberas (intuberingstub i luftstrupen) och andas under operationen in en blandning av narkosgas och syre. Under själva operationen monitoreras patientens välmående, kroppsliga funktioner och narkosdjupet (pulsobservation, syremätning, droppbehandling) – på samma sätt som vid operativ behandling för människor.

En patient kan inte väckas ur narkos med uppvakningsmedel, på samma vis som vid sedering. Efter nedsövning vaknar patienten enligt egen tidtabell och ditt keldjur kan åka hem först, då vi på kliniken har övervakat att uppvaknandet efter operationen har skett utan problem.

Kroppstemperaturen hos en djurpatient som vaknar efter nedsövning är vanligtvis lägre än normalt och djuret kan ha köldrysningar. Se till att du vintertid har en varm filt åt patienten för färden hem och värm bilen färdigt. Väl hemma, bär din konvalescent till en varm, trygg och dragfri plats. Lägg den på en matta eller i sin bädd på sida, och se till att andningsvägarna är fria och att tungan hänger ur munnen. En djurpatient behärskar inte genast efter uppvaknande ur narkos sina rörelser och inte heller urinblåsans och tarmens slutarmuskler fungerar genast som normalt. Oavsiktliga missöden kan alltså ske inomhus.

Lämna inte ditt keldjur ensamt, utan ge det en möjlighet att vakna i lugn och ro i en bekant miljö och under din uppsikt. Bli inte rädd, om din hund hostar då den vaknar. Narkosgaserna under operationen ges genom en intuberingstub i hundens andningsvägar och därför kan djurets hals vara lite irriterad och hostframkallande under en kort stund.

Varje patient som opererats får skriftliga anvisningar för eftervård från vår klinik, av vilka framgår information om vätska, mat, motion, medicinering och även eftergranskningar.

Nyfödda hundvalpar och kattungar får från modern och modersmjölken skydd mot en hel mängd smittsamma sjukdomar. Under de första levnadsveckorna försvagas dock detta skydd från modern och valparna bör ges egna skyddsvaccin för att inte drabbas av de allvarliga smittosamma sjukdomar förorsakade av virus som  då och då härjar i landet. Vid vaccinationstillfället måste hunden vara frisk och avmaskad, om du i samband med parasitfördrivning misstänker att din hund har haft kanske till och med rikligt med mask, upprepa först avmaskningskuren enligt anvisningarna för maskmedicinen och boka först efter det en tid för vaccination.

Det är bra att låta det gå 1-2 veckor mellan avmaskning och vaccination. Då är effekten hos vaccinationen bättre. Mask hos hundar och katter smittar inte i regel till människor, och du kan inte förhindra att din hund eller katt som rör sig utomhus drabbas av det. Endoparasiter smittar lätt via ägg i avföringen. Om din hund eller katt har mask, betyder det inte, att du skulle ha skött ditt keldjur dåligt. Du bör garantera ditt keldjurs välmående och ge en avmaskningskur regelbundet t.ex. på våren och hösten. Du kan även bli tvungen att ge avmaskningskurer oftare vid behov. Maskmedicin kan köpas på apoteket eller veterinärstationen utan recept. Du kan även komma in med ett avföringsprov från din hund eller katt till kliniken för att undersökas för mask.

Hundar

Hundvalpar vaccineras mot valpsjuka, smittsam leverinflammation, parvo och rabies. Det finns även ett eget influensavaccin för hundar. Den första vaccinationen (vanligtvis i form av ett s.k. kombinationsvaccin mot de tre ovannämnda sjukdomarna) ges då valpen är ung. 12 veckor gammal och förutsätter att en s.k. boostervaccination ges efter ca 4 veckor. Enligt nuvarande rekommendationer för vaccinering ges vaccin mot rabies skilt 2-4 veckor efter att boostervaccinationen har getts. Rekommendationen är EELA:s anvisning, som har tagits i bruk på grund av reaktioner på vaccination. Om ägaren så önskar kan boostervaccin och vaccin mot rabies ges samtidigt.

Efter att dessa vaccinationer getts anses vaccinskyddet vara i kraft i ca 1 år. En boostervaccination som ges en hund som är äldre än ett år är i kraft i tre år, med undantag för influensavaccin, som måste förnyas årligen. Rabiesvaccin för hundar som används vid grytprov och grytjakt är i kraft endast ett år.

Vaccin ger vanligtvis inte upphov till några biverkningar. Hunden kan verka lite trött och på vaccinationsdagens kväll kan den ha lite feber. Detta går om av sig själv och redan följande dag är hunden igen lika pigg som vanligt. Vaccinen sprutas in under nackskinnet på hunden och ibland kan en liten vätskebula bildas där vaccinet sprutats in. Vätskebulan fordrar inga åtgärder och är inte på något vis till skada för hunden, utan försvinner sakta men säkert av sig själv på ett par veckor.

På grund av ökade reaktioner på vaccination rekommenderar vi ändå att patienten tillbringar ca 15 minuters tid efter att vaccinet getts i den absoluta närheten av kliniken. Starka reaktioner uppkommer vanligtvis inom 15 minuter efter att vaccinet getts och då finns hjälpen nära.

OBS! Om du reser med ditt keldjur till Sverige, den europeiska kontinenten eller till och med på långresor, kom ihåg, att vaccinationsbestämmelserna och nödvändiga dokument i resmålet kan avvika från resebestämmelserna som råder i Finland! (se resebestämmelser)