Hjärtundersökningar

Hjärtsjukdomar är väldigt vanliga hos katter och hundar. Hos hundar förekommer oftast nedsatt hjärtfunktion som orsakas av degeneration i hjärtklaffen/-klaffarna. Åkomman är vanlig i synnerhet bland medelålders och gamla individer av små raser (t.ex. cavalier king charles-spaniel, tax, dvärgschnauzer). Klaffel kan misstänkas då en åldrade hund uppvisar biljud i hjärtat. Hjärtmuskelsjukdomar, det vill säga kardiomyopatier är vanliga bland stora hundraser (irländsk varghund, boxer, dobermann), men även hos cockerspaniels förekommer hjärtmuskelsjukdomar.

Medfödda hjärtfel konstateras då och då hos hundar. Den vanligaste hjärtsjukdomen hos katter är s.k. hypertrofisk kardiomyopati, en sjukdom som orsakas av förtjockning av hjärtmuskeln. Hos en del katter är den ärftlig (maine coon-katter), hos gamla katter kan sjukdomen uppstå till följd av hyperaktivitet i sköldkörteln och hos en del katter uppkommer den av okänd orsak.

sydan

Symtomen på hjärtsjukdomar är bl.a. minskad tolerans för ansträngning, hosta (hos hundar), exceptionellt kraftig flämtning, apati, uppsvälld mage och viktminskning. Ibland börjar symtomen på nedsatt hjärtfunktion lite i taget och ägaren tror att djurets trötthet och apati beror på dess höga ålder. Med tanke på detta är det skäl att låta hälsoundersöka djur med hög ålder årligen, så att eventuellt biljud i hjärtat eller rytmstörningar kan konstateras. Om man vid vaccinations- eller annat veterinärbesök genom att lyssna på hjärtat kunnat konstatera en rytmstörning eller en intensifiering av biljudet, eller hos katter förekomst av biljud, som inte tidigare har förekommit, finns det alltid skäl att boka en tid för hjärtundersökning.

Då djuret kommer in för hjärtundersökning görs först en allmän granskning, under vilken man konstaterar bl.a. allmänkondition, färg hos slemhinnorna och man lyssnar på djurets hjärtljud. Då man lyssnar på hjärtljuden konstaterar man eventuellt biljud och dess styrka samt läge (hjärtförmaksklaffområdet/aorta- eller lungartärklaffområdet). Dessutom konstaterar man eventuella förändringar i hjärtats rytm. Hjärtfrekvensen mäts och man känner på pulsen. Med röntgenfotografering av brösthålan kan man konstatera utgjutningar i lungorna. Dessutom kan man genom att titta på bilden konstatera om t.ex. det har skett förändringar i hjärtats storlek (vänstra hjärtkammaren förstoras ofta som resultat av klaffel).

Av elektrokardiogram (EKG) kan rytmstörningar konstateras, som vanligen förekommer vid hjärtmuskelsjukdomar. Av EKG kan även syrebrist hos hjärtmuskeln (blodcirkulationsstörningar i hjärtmuskeln) samt dilation av hjärtats vänstra eller högra sida konstateras. Ultraljudsundersökning av hjärtat är ytterst viktigt vid diagnostisering av hjärtmuskelsjukdomar dvs. kardiomyopatier. Med hjälp av ultraljud mäts storleken på hjärtförmaken och hjärtkamrarna samt tjockleken på hela hjärtmuskeln. Med hjälp av mätningarna kan man fastställa ”hjärtats kontraktionsförmåga”, vilket ger en bild av hjärtats pumpkraft. Ofta tas även blodprov av hjärtpatienter bl.a. för att utreda leverns och njurarnas funktion. Om man misstänker att en gammal katt lider av en hjärtmuskelsjukdom, bör man alltid kontrollera sköldkörtelvärdet.

Beslut om medicinering av djuret fattas utgående från undersökningsresultaten. En patient som lider av ett lindrigt klaffel klarar sig vanligtvis långt med endast blodtrycksmedicin, men t.ex. vård av kardiomyopati hos dobermannhundar inleds genast aggressivt med flera olika mediciner. Hjärtmuskelsjukdom hos katter som orsakas av hyperaktivitet i sköldkörteln behandlas i första hand med medicin som förlamar sköldkörtelns funktion. Inför hjärtundersökning är det vanligtvis bra att djuret har fastat i 12 timmar, närmast av den orsak att blodprov tas. Övriga anvisningar får du i samband med tidsbokningen. Om djuret tidigare har undersökts och behandlats på andra kliniker finns det skäl att ta med eventuella röntgenbilder, elektrokardiogram och uppgifter om medicinering.